Den subversive Kafka.
Då handlingen i romanen Processen inte är satt att belysa de tillgängliga
lösningarna på rättsfilosofins problem och korruptionens mekanismer, genom att
belysa en existerande rättsordning, så kommer FK undan med en förödande kritik
av detta allt genom att belysa maktens och rättens problem och mekanismer i förhållandet
till en okänd makt, vilket ju endast kan ske genom djupaste ironi. Endast genom
ironi – eller givetvis metafysik - kan man hänvisa till okända makthavare och
kunna sätta i perspektiv sådana. Och därmed givetvis alla andra också. Kafka
blir således en subversiv kritiker, en passant,
och leende, utan att kunna konkret beslås med denna subversivitet.
Kommentarer
Skicka en kommentar